Lite random tankar om lite random saker i denna random värld.

Sitter och tänker på alla dom tillfällen då man inser en sak, sen blir skitförbannad på sig själv för att man inte insett det innan, trots att det funnits rakt framför en. Jag vet inte riktigt varför jag sitter och tänker på just detta, kanske för att jag tvingade mig själv att komma på något att tänka på då jag fann mig själv sittandes, stirrandes rakt in i en vägg utan något som helst i tankarna. Det finns inte så mycket att tänka på när det gäller tillfällen då man insett saker försent, det man tänker är väl mer bara onda tankar till sig själv just för att det finns så många gånger då man varit alltför efterklok. Åh det känns som om dom senaste meningarna bara var massa helt slumpmässigt valda ord sammansatta till lite random meningar.


Men om jag fortsätter att hålla mig till just ämnet, tillfällen.
Så vill jag faktiskt ta tillfället i akt att göra en STOR LIKE på tillfällen då man finner sig själv med att äntligen kunna sitta och le eller till och med skratta när man tänker tillbaks på gamla minnen med någon man t.ex en gång älskat, eller med någon man har förlorat som stod en väldigt nära. Istället för att bli ångestfylld och börja känna gråten i halsen. Det krävs självklart tid. Tid, tålamod, och vilja.


Jag sa precis det här idag till en mycket mycket nära vän till mig, en vän som jag älskar utav hela mitt hjärta och som jag aldrig någonsin kommer ge upp om.
Att komma till insikt om att man absolut inte kan sjunka längre ner i skiten, att man verkligen har nått botten, är inte något man alltid ska ta som negativt. Snarare tvärtom, det är en verkligt positiv upplysning för en själv. Det betyder ju att eftersom man tydligen inte kan sjunka längre ner, så finns det ju bara en väg att följa (om man nu inte har förlorat allt hopp det vill säga), det kan ju bara leda till att allt som sen händer bara kan få en att höjas, definitivt kan få en att komma bort från botten. Det ser inte jag som något negativt i alla fall.


Jag sprang i motvind, gick mot strömmen, fast simmade mot vattenfallet istället för bort från det, skötte det hela helt bakvänt. Bara för att ta mig ner mot botten. Nu har jag varit där, det blev en ny start, och jag tänker försöka ta mig upp igen. Så jävla högt upp som det bara går.