Fan det är förjävligt morsan!

Det är vid sådana här förjävliga tillfällen då jag önskar att jag hade dig nära igen. Det är vid sådana här förjävliga tillfällen jag önskar att vi aldrig möts. Vad vill jag egentligen? Jo att sådana här förjävliga tillfällen ska upphöra att existera. Försvinn! Fan packa å dra asså! Haha yeah you wish! Tillfället bara skrattar mig rakt upp i ansiktet.. -.-
Kanske är det jag som ska försvinna? Packa mina grejer och dra? 
Men vart? Varenda plats, varenda vrå av detta avlånga land bär med sig alltför många minnen. Utav dig. 
Får flytta utomlands. Till Seychellerna, ja! Så får det bli. 


Nej men, vart skulle man ta vägen om man verkligen ville undfly sitt förflutna. Om man verkligen känner för att vara feg och bara springa i väg från allt? Finns ju ingenstans att försvinna till, så varför ens försöka. Får hitta en hobby istället! Vad sägs om, samla frimärken? Låter bra det. Det kör jag på.


Varför känns allt förjävligt egentligen då? Gör det ens det? Kanske bara jag som överdriver det hela en aningen, ja jo det är nog fullt möjligt faktiskt. Typiskt mig. Mitt jävla snesteg som jag oavsiktligt (hoppas jag) råkade göra, förföljer mig ännu, avsmaken finns kvar, och det dyker upp i mina tankar hela tiden. Vill utplåna varje liten detalj utav händelsen. Varför.. Varför VARFÖR VARFÖÖR??!!


Sitter och försöker komma på något som helst vettigt att skriva, men det står helt still. Det dyker inte upp några nya ord i huvudet, det dyker inte upp några nya idéer. Det står, ja, helt still. Min hjärna har lagt sig i viloläge, kanske en hint, för att tala om att jag också borde lägga mig i viloläge.Men är fast beslutsam att hålla mig vaken av någon anledning. Vad det än är för någon anledning så suger den rentutav, för ögonlocken försöker hela tiden falla ihop och kommer snart att stängas helt om jag inte håller ögonen öppna med hjälp av händerna. 


Att jag inte är så sugen på att gå och lägga mig, att jag inte är så taggad på att somna, kanske beror på att jag inte är så sugen på att vakna upp, imorgon, till en ny dag utan något som helst mål. Jag har inga mål, inga planer, ingenting just nu. Som sagt, allt står still, mitt liv har stannat upp och väntan på att det ska starta igen börjar bli olidligt tråkig. Jag bara flyter med, gör som alla andra, försöker härma dom i sina meningslösa rörelser och i sitt meningslösa agerande i vardagen. Försöker att tänkta sånt som alla andra tänker, försöker att säga sånt som alla andra säger, försöker göra mig själv osynlig tills mitt liv börjar röra sig igen. 


Jag vill inte stå i centrum, men jag vill inte inte ,synas så att säga, jag är faktiskt oerhört nöjd med att bara flyta med för tillfället. Ingen lägger märke till snedstegen man gör förutom en själv. Gäller bara att man har oerhört bra pokerface. 
somnade  jag i en sisådär tio minuter tror jag, inte bra, det blir nog sängen nu skulle jag tro. Godnatt.