Jag förlitade mig blint på GPSen, som jag hade inuti huvudet. Det visade sig vara fel instinkt utav mig. Den sa åt mig att ta vägar som jag egentligen inte ville ta, den sa åt mig att svänga eller fortsätta rakt fram vid helt fel tillfällen. Den fick mig att gå för långt, och jag har bara förlorat massa tid på att behöva backa och vända om vid flertal tillfällen. Det kommer ta längre tid än väntat för mig att ta mig dit jag vill, att nå mitt mål.
Alla borde fan ta den där jäkla gpsen och slänga ut den genom ett fönster på sjuhundrasjuttioelfte våningen.
Det är bara skit. "Var god sväng vänster vid nästa avfart", Neeej, det är ett jävla stup där? "Sväng vänster om 200 meter" Nej! Fan heller, och nu har jag redan kört förbi, HA! "Vänd om så fort det är som möjligt" Tänker inte lyssna på min hjärna något mer.. Den jäklas bara med mig, VILL bokstavligen få mig att köra rakt ner i det där stupet. Där jag skulle krossas totalt, bli helt platt. Än har den bara lyckats få ner mig i något större diken.. Men har tagit mig upp hittills, och tänker nog definitivt ta och börja lyssna på en lite mer, pålitlig källa.
Följ hjärtat istället.
Tänk vad bra det skulle vara om dom bara tog tag i situationfan! Istället för att bara hålla på och bråka, tycka helt tvärtemot varandra hela tiden, så kan väl dom börja samarbeta, huvudet och hjärtat. Men nejnej, dom båda måste vara så förjävligt envisa.. Ingen ger sig.. Kan dom liksom aldrig tycka samma sak, så man vet vad man ska ta och bestämma sig för? Hur ska man annars kunna komma någon vart här i livet.. Hålla på och tjafsa så här vad är det för stil egentligen.
Det är som en helt insmetad och intorkad fluga på vindrutan mitt i synfältet.. Den går verkligen inte bort hur mycket man än försöker med vindrutetorkarna, tillslut sitter man där skitförbannad och grinig. Och orkar verkligen inte kliva ur och ta bort den själv. Så låter den vara kvar. Så kraschar man dagen efter pga den där jävla flugan :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar