My life has started all over again, But I have lost myself somewhere in the past

It feels like i'm not here. Feels like I am somewhere else, somewhere in the past, somewhere in our old life. My one life has started all over again, but I'm still left in the life that WE had.


Tid har förlöpt, 
dagar har gått, 
månen har vandrat sin väg, 
genom vitt, svart och grått. 


Jag har saknat ditt skratt, 
Jag har saknat ditt hår, 
Jag har saknat att ringa ibland, 
och berätta om hur det går. 


But I once said to my self, if we were going in different directions one day, the day that I  would find myself laughing after that gonna be the day that always will be remembered as the day I would finally believe in that no matter how hard it is, there will always be better.


Det har tidvis gått bra, 
tidvis har skakandet lagt sig, 
ibland har jag vaknat på morgon, 
och gjort det jag ska. 


Men jag har saknat din hand, 
jag har saknat din röst, 
ensamma dar har jag saknat ditt huvud, 
mot mitt bröst. 

The first thing I did when I met my friends the following day, was to start laughing, and I could not stop, just laughed and cried almost because I was laughing so much .. If I'll be honest.. it was to almost strangle each one of them when I would hug them, that was the very first thing I did.

I was so happy to see them, because I knew that everything would be okay. 

So now I sit here and laugh, because now I can look back on all the time we spent, and instead of being sad, I'm happy, happy and grateful for everything you gave me.

Somliga dar 

tar jag in vad jag hör, 

det går kvällar ibland, när jag inte 

ens undrar vad du gör. 

Det är ibland som förut, 

ibland har jag känt att jag duger, 

jag har hämtat och samlat ihop, 

nog med kraft att gå ut. 

Jag ser dig fortsätta nu, 

med varsamma kliv, 

jag ser dina drömmar sakta lossna, 

från mitt liv.